Idag är en sån dag
Det är lätt att glömma att du inte längre finns.
Jag talar ofta om dig som att du lever. Fast det går kanske över.
Det är svårt att minnas hur det var senast vi hängde. Jag menar senast vi träffades utan att du snart skulle gå bort. Senast vi bara njöt av livet. Planerade för framtiden, vart vi skulle resa, vilka vi skulle träffa, allt vi skulle göra.
Det finns så mycket som aldrig blev av. Det finns så mycket du aldrig han med.
Det är mycket lättare att inte fundera.
I dag är det tyngre än vanligt. Det ligger en dimma över världen... men den skymmer inte, bara blockerar.
Blicken fastnar slumpmässigt och det känns som utmaning att skifta fokus - så jag låter bli. Tystnaden är påtaglig.
Medvetandet trevar efter en tråd... Du uppenbarar dig. För en sekund är du tillbaka och vi befinner oss där vi en gång var.
Medvetandet trevar efter en tråd... Du uppenbarar dig. För en sekund är du tillbaka och vi befinner oss där vi en gång var.
Men det varar inte länge.
Lämnade du oss, eller vi dig?
8:e Juni
I dag är märklig dag
Du finns när den gryr
när morgonen viskar stilla i vinden och
solen speglar sig i sjön
Allt tycks leva. Jorden vaknar
Men för dig är dagens ljus mörker
Din tid rinner bort
Ödet slickar sig kring läpparna
Och slutet är nära
Solen reser sig med full styrka
Piskan viner hårdare än vanligt
Du kämpar
Men du har kämpat länge
För länge
För hårt
På en sekund förändras allt
Livet finns inte mer
Inte heller smärta
För en stund finns endast tomhet
Innan allt åter repareras
Den orättvisa du bar finner nya skuldror
Den kamp du börjat står ännu att vinna
Men den glädje du spred och det avtryck du gjort
Förblir
Vi ska minnas dig för evigt!
PS. Saknar dig
Nicklas Weman
Nicklas Weman
