In loving memory of our beloved Wiktor

Wiktor,

Vi befinner oss åter i Sverige och Åmål. Det var alldeles för jobbigt att flytta tillbaka till Australien, att inte vara nära familj och vänner. Det sägs att tiden läker alla sår, det tycks dock inte vara gällande för mig. För mig byter sorgen bara skepnad, men saknaden och tomheten finns alltid där.  Ibland lyckas jag tro på det jag säger, då jag förklarar för mig själv att du har det bättre nu. Men oftast fungerar det inte, då tomheten så hänsynslöst uppenbarar sig.

 

Jag har fått en nyfödd fascination av moln, jag antar att det är pågrund av dig. För mig kan en vacker himmel fylld av moln vara något obeskrivligt vackert, som man inte kan röra vid.

 

Jag saknar dig.

 

Robert

Jag har tänkt skriva läge nu, men inte riktigt tagit mig tiden.

Saknaden efter dig är fortfarande stor och jag tänker mycket på ur allt gick till i slutet. Skuldkänslorna för att jag inte spenderade mer tid med dig börjar bli allt för stora och det får mig att få ont i magen. Jag får dåligt samvete och mår dåligt när jag inte skrivit till dig på länge eller om jag inte varit inne på din Facebook och kollat in alla bilder för 111 gången, jag är rädd att jag ska glömma om jag inte går in och påminner mig själv om den du var, om ditt vackra leende och din härliga personlighet, min bror. Självklart kommer jag aldrig glömma, tröstar jag och försäkrar jag mig om, självklart inte - ALDRIG. Men jag vill och jag behöver fortfarande gå in då och då, för att se dig och för att gråta lite – jag vill inte att sorgen efter dig ska försvinna – även om det är otroligt jobbig.

Saknaden är stor – den är enorm och det går verkligen inte att förstå. Det känns som allt som har hänt det senaste bara är som en enda röra, som en ledsam film som man hoppas kan ta slut någon gång – varför vill den här jävla filmen aldrig ta slut?

Tryck på stopp någon!?

Men den bara fortsätter…

Johanna

"Att vara stark är inte 
att aldrig falla 
att alltid veta 
att alltid kunna. 
Att vara stark är inte 
att alltid orka skratta 
att hoppa högst eller vilja mest. 
Att vara stark är inte 
att lyfta tyngst 
att komma längst eller 
att alltid lyckas. 

Att vara stark är 
att se livet som det är 
att acceptera dess kraft 
och ta del av det 
att falla till botten, 
slå sig hårt och komma igen. 
Att vara stark är 
att våga hoppas 
när ens tro är som svagast. 
Att vara stark är 
att se ett ljus i mörkret 
och alltid kämpa för att nå dit."
- Lillevor

If you would like to share your memories and thoughts, please click on the picture of Wiktor or the link "Wiktor Nytomt 1985-2010" both of which are located on the left side of the blog entries.

 

Om du vill dela med dig av dina minnen och tankar, klicka då på bilden av Wiktor eller på länken "Wiktor Nytomt 1985-2010" som du hittar på vänster sida av alla inlägg.

Tog detta kort i min sommarstuga, av någon anledning tänker jag på dig när jag tittar på det.



Ville bara säga att jag saknar dig, och att du finns i mina tankar.

Robert

Jag har suttit länge och funderat på vad ja ska skriva.
Vi gick i skolan ihop både berga, mo och kristineberg och karlberg.
Men det var mest mo och berga man kommer ihåg.
Han va alltid en busig kille, alltid något hyss :)
Varje gång vi gick till "gropen" i skogen i berga fast man inte fick, alla spöknätter eller när vi gick och klappade ett rådjurs kid som låg på åkern i berga och vi fick så mycket skäll osv. det finns många minnen.
Men en sak som är säker det är att man kommer aldrig att glömma vem du är.
Hoppas att du har det bra där du är nu.

/Challe