Saknad
Jag sitter och läser dina ord du skrev på NH, och det är som om tiden helt plötsligt dragits tillbaka. Som om jag kan se dig framför mig, ditt lugna leende och din trygghet. Jag kan fortfarande inte greppa hur stark du var. Jag är totalt oförmögen att förstå det..
Sitter på jobbet, med tårar i ögon och i kroppen.
Vi pratar om dig ofta, minns dig, tänker på dig, drömmer om dig. Jag saknar dig – trots att du är med oss hela tiden.
Robert
Kommentarer
Trackback
