Ett år.
Wiktor,
Jag kan fortfarande inte riktigt greppa allt som hänt, och det blir inte mer logiskt då det idag var ett år sedan vi alla befann oss där på sjukhuset. Ibland känns det som om det var igår, andra gånger kan jag vara övertygad om att det var en dröm. Nu sitter jag på kontoret och lyssnar på spellistan från din begravning, ännu en gång känner jag mig förvirrad..
Du är så saknad, och det gör fortfarande ont.
Oftast försöker jag tränga bort känslorna och de minnen jag har från den sista tiden, det är fortfarande för nytt. För jobbigt och för orättvist. Men idag är din dag. Så idag tvingar jag mig själv att känna allt det som jag känner. Tänka på allt som hänt. Allt du var, allt du är och allting du kommer att vara för oss som du lämnade kvar. Idag är du allt.
Det fattas något och den här låten, är som känt, till dig.
