In loving memory of our beloved Wiktor

Jag och mamma satt och pratade lite igår om hur allt detta har påverkat oss som personer. För efter en händelse som denna så blir man faktiskt inte sig själv igen, men jag skulle ändå säga till det bättre.
Jag uppskattar livet mer nu är tidigare, småsaker så som blommor, solen, vattnet, ja helt enkelt naturen! Jag njuter när jag ser skönheten! 
Jag har lärt mig att älska mer och visa mina känslor till dom jag bryr mig om. Att berätta för mina nära och kära vad de betyder och ta vara på mina vänner.
Jag har även lärt mig att fokusera på det som är viktigt i livet. Småsaker som jag inte kan påverka lägger jag inte längre min energi på.

Du är världens bästa storebror Wiktor! och jag vet själv att det räcker inte med ett år innan jag ska ha modet eller orken att ta till mig vad som hänt. Folk säger att jag är stark, men tvärt om, jag är den svagaste av oss alla för jag vågar inte bearbeta känslorna, jag springer ifrån dom istället så jag ska slippa.
I mitt hjärta kommer du alltid att bo Wiktor och jag vet att du just nu sitter brevid mig men handen på min axel. Kanske till och med fäller en tår tillsammans med mig.
En sak som jag fortfarande kan känna det är när du står bakom mig och lägger din haka på mitt huvud bara för att visa hur lång du är. Precis som du brukade göra. Det är något jag saknar, men ibland känner jag känslan svagt, svagt känner jag ditt huvud vilandes på mitt och för en stund känns det som du fortfarande är kvar. 

Jag har försökt att skrika dig tillbaka, försökt att be om att detta bara var en hemsk mardröm som jag ska vakna ur. Men utan lycka. Jag längtar tills vi ses igen Wirre, men jag måste bara bli klar här på jorden först. Säg hej till Hampus från mig och hälsa han att jag saknar han. 

Jag älskar dig för alltid och saknar dig mer och mer för varje dag. 
Massor av kramar/ Fina